6 / 84
Christer Strömholm föddes år 1918 i
Stockholm och växte upp i en sträng,
konservativ och borgerlig miljö. Hans
far var yrkesocer och tog sitt liv 1936
när Christer var 16 år. Detta kom att
prägla Christers fortsatta liv och hans
kommande konstnärskap.
Christer lämnade Sverige i unga år, för
att studera konst och språk i bland annat
Tyskland och Frankrike. Under krigsåren
var han frivillig i Finska Vinterkriget
och samarbetade även med Norska
motståndsrörelsen. Efter några år av
konststudier i Paris förstod Christer, i
slutet av 40-talet, att det var fotografi
som var hans konstform. Han arbetade
koncentrerat med olika teman: dödsbilder,
subjektiva och privata bilder... och alltid
med samma integritet och intensitet.
På 50- och 60-talet reste han flitigt,
främst i Frankrike och Spanien men
även till USA, Indien och Japan. Många
bilder från dessa resor publicerades år
1967 i Strömholms första fotobok, den
legendariska
”Poste Restante”.
1958 lärde Christer känna de transsexuella
kring Place Blanche i Paris. Under tio år
porträtterade han respektfullt och känsligt
deras utanförskap, vänskap, längtan och
skönhet. Budskapet talar till alla och
är ständigt aktuellt…
” rätten att få vara
den man är…”
Dessa bilder väckte stor
uppmärksamhet när deför första gången
visades på varuhuset NK i Stockholm
år 1965,vid Strömholms första stora
utställning,
”Till minnet av mig själv”.
Men
bilderna chockerade den borgerliga
publiken så pass att utställningen togs ner
efter kort tid.
Det tog 15 år innan bilderna kom att
publiceras i boken
”Vännerna från Place
Blanche”,
utgiven på ETC Förlag 1983.
Boken blev snabbt slutsåld och är ett
samlarobjekt. En ny utgåva av boken
gjordes 2011 på det franska förlaget
Aman Iman. I den berättar
huvudpersonerna Nana och Jacky
ingående om livet på Place Blanche.
Under åren 1962 - 1974 var Christer
rektor för FOTOSKOLAN vid
Stockholms Universitet, där 1200 elever
utexaminerades, bl. a fotograferna
Anders Petersen, Yngve Baum, Dawid,
Tom Martinsen, Robert Meyer och Bille
August.
Han formulerade egna principer om den
fotografiska bilden och myntade begrepp
som:
”det befintliga ljuset”, ”tagningsögonblicket”
och ”personligt ansvar”.
”Christer Strömholm införde en äventyrlig,
existensiell och symboliskt fotostil i Sverige.
Han markerade hela tiden sin egen närvaro
i bilderna. Christer lärde mig att utan att
ta ansvar för den längtan vi bär inombords
kan vi inte ha någon relation till andra
människor. Och inte heller fotografera”,
säger Anders Petersen.
”Han var en fotografins Ingmar Bergman.
Han brydde sig aldrig om trender utan
har hela tiden följt sitt eget spår”
, säger
Christer Landergren, som var Christers
kopist under 60-talet.
Det dröjde ganska länge innan Christer
fick ett ordentligt internationellt
genombrott. Ett par utställningar i slutet
av 70-talet med Lars Hall på Camera
Obscura, gav eko och fotografi började
få status i konstvärlden. Utställningen
”9
sekunder av mitt liv”
på Moderna Museet
år 1986, betraktas som Strömholms
definitiva genombrott som konstnär.
Den sågs av mer än 40.000 besökare
och var nog det subjektiva fotografiets
viktigaste manifestation dittills i Sverige
där Christer lyfte fram den fotografiska
bilden som ett personligt och konstnärligt
uttrycksmedel. En grundläggande tanke
hos Strömholm var att om tekniken
är självklar så blir känslan fri. Christer